Boka

Boka rum och hotellpaket här

Boka hotell

Om Trosa

Bomans Hotell, Kökschef Bomans, Trosa hamn

Varför i hela friden väljer man att ge en stad smeknamnet ¨Världens Ände¨

Det är inget modernt påhitt uppfunnet under en brainstorm på Trosas kommunkontor. Nej, smeknamnet är gammalt men behöver kanske sin förklaring; Ända in på 1800-talet fanns endast en väg till Trosa – och tillbaka ut. Så ¨vägens ände¨ hade kanske varit ett mer korrekt smeknamn.

Trosa är en av Sveriges absolut äldsta städer. Ålderdomen har gjort henne vacker, som en riktig gammal dam, där åldrandet för länge sedan slutat ligga henne till last och där kråksparkar i ögonvrår och skrynklor lyft fram den skönhet som bara år kan ge. Trosas hus är skeva och lutar. Färgen flagnar och i små gränder ned mot ån har gatstenen lyfts av stockrosornas rötter och turisternas trampande.

Trosa fick stadsprivilegium redan 1454. Men riktigt så gamla är inte ens de äldsta husen. Ryssen kom 1719 och brände ned hela stan. Det enda som fanns kvar efter ryssens framfart var kyrkan och klockstapeln. Så en ny stad byggdes upp. Östra och Västra Långgatan var i stort sett hela staden med små, oansenliga hus på rad utmed ån.

1700-talets Trosa befolkades av skärborgare, människor som levde på både fiske och jordbruk och som sommartid tog familj och boskap med sig ut på öarna i Trosas skärgård för att komma närmare fisket.

Bomans hamnmagasin är ursprungligen en slags omlastningsplats för fisket från vattnen utanför staden. Men staden var satt i förvandling.

Från kåkstad till societetstillhåll, gick resan via konstnärshäng. Bilden känns väl igen? Gamla stan i Stockholm, Södermalm, Harlem, Brooklyn är bara några exempel på hur uppgraderingen brukar se ut. Städer och stadsdelar i förvandling. Från ful till finare.

Konstnärerna såg tidigt skönheten i den fula ankungen och många konstnärer finns kvar än idag. Reinhold Ljunggren bodde och målade i Trosa i över tre decennier. Sven Delblanc växte upp i Trosa. Och Albert Engström har skildrat Trosa Stadshotell i sina historier. Och efter konstnärerna kom societet och kungligheter.

I slutet av 1800-talet kom ångbåtstrafiken igång. Nu blev det lite enklare att resa till Trosa. Många kustnära städer blev badorter med kallbadhus. Och Trosa var naturligtvis inget undantag. Längst ut på kajen i hamnen låg vid den tiden ett kallbadhus dit sommargäster reste från storstan. Man inspirerades av Sydeuropa och Venedig och döpte hus och broar efter sina sydeuropeiska förebilder. Suckarnas bro finns ju till exempel inte bara i Venedig, utan även i Trosa. Och enligt myten lär det ha funnits en gondol i ån också. I samma å som vikingaskeppen använde och där Trosaborna idag har sina båtplatser, trots den smala och strida ström som Trosaån erbjuder.

Så vad är stan idag? Trosa är fortfarande en utpräglad sommarstad som lever upp när löven spricker ut och havsvattnet blir ljummare. Trosa stadslopp är en traditionell gatufest även för påtittande soffpotatisar och när Tommy Körbergs årliga sommarkonsert i Bomans trädgård fyller hela stan med visor om en fattig bonddräng, då är det sommar!

Men Trosa är även en företagarstad, där företagandet är betydligt högre än genomsnittet i landet och arbetslösheten lägre. Pendlingsavståndet till Stockholm har krympt med bättre kommunikationer. Trosa är landet inom räckhåll för stan. Samtidigt är Trosa en småstad med hög integritet och en egen identitet. Invånarna här vill varken bli stockholmare eller bo i en ny förort till storstan. Man flyttar inte hit för att man vill bo i en storstad. I 2013 års folkomröstning valde en rungande stor majoritet Trosabor, inför förvånade lokalpolitiker, att inte byta län till Stockholm. Det gäller ju att göra skäl för sitt namn. Trosa – världens ände.

För information om vad som händer i Trosa besök Trosa Turism på www.trosa.com.